Cookies

Stora Ensos webbsajter använder kakor för att ge dig som användare den bästa upplevelsen. Du samtycker till att kakor används genom att du fortsätter att använda sajten. Du kan när som helst ändra inställningarna i din webbläsare. För mer information om kakor, se vår policy om integritet och kakor.

Termisk tröghet hos Stora Enso CLT jämfört med andra byggmaterial

För att skapa ett behagligt boendeklimat är det önskvärt att temperaturen kan hållas konstant inom ett bestämt komfortområde. Termisk tröghet beskriver en bestämd tröghet som föreligger när omgivningstemperaturen runt omkring en massa skiljer sig från temperaturen hos denna massa, och massans temperatur anpassar sig till omgivningstemperaturen. I ett system i vilket massan snabbt antar temperaturen är den termiska trögheten låg. Motsvarande gäller för det omvända fallet. Ett typiskt scenario som beskriver den termiska trögheten är en gammal historisk byggnad (en kyrka, ett bostadshus, ett kloster m.m.) på sommaren. Medan utomhustemperaturen på sommaren varierar kraftigt inom loppet av 24 timmar, förblir temperaturen inomhus relativt konstant.

I en byggnad kan den här termiska trögheten användas på ett sådant sätt att en byggnads massa under dagen absorberar energi från omgivningen. Den varma luften i ett rum kyls ner av de omgivande väggarna och golven. Väggarna och golven absorberar värmen och håller temperaturen i ett rum på en behaglig nivå. Under kvällstimmarna när temperaturen sjunker igen, kan energin som sparas i väggarna och i golven frigöras igen och föras bort med hjälp av ventilation. Den här mekanismen kan under varma sommardagar sörja för ett behagligt rumsklimat inne i en byggnad, eftersom en viss kyleffekt verkar och temperaturamplituderna inte är så höga som i byggnader med låg termisk tröghet. För att analysera den här effekten har Stora Ensos forsknings- och utvecklingsteam genomfört en dynamisk värmeanalys av en byggnad under ett helt års tid med hjälp av väderdata från Wien (Österrike). För detta ändamål använde man sig av en referensbyggnad. Påverkan orsakade av över- och underliggande golv uteslöts med hjälp av fastställandet av lämpliga gränsvillkor. För att genomföra en jämförelseanalys undersöktes fem olika väggsammansättningar. Var och en av dessa väggar hade en i riktning utåt vänd värmeisolering med en bestämd tjocklek så att alla väggsammansättningar uppvisade samma U-värde (värmeisolering). Därigenom säkerställs en likvärdig och jämn värmeförlust för alla väggsammansättningar som jämförs och därmed också en jämförelse av väggarna. Följande väggtyper undersöktes:

  • träramskonstruktion
  • CLT-vägg – tunn (10 cm CLT)
  • CLT-vägg – tjock (20 cm CLT)
  • hålblocksvägg (håltegel med låg vikt i bränd lera)
  • betongvägg

Alla andra gränsvillkor hölls likadana, varvid den interna operativa temperaturen (genomsnittligt värde beräknat med den interna yttemperaturen och den interna lufttemperaturen) registrerades varje timme under ett års tid. Nu kunde timmarna under ett år räknas, under vilka den interna operativa temperaturen låg över en bestämd referenstemperatur. I vår studie valdes 27 °C som referensvärde. Antalet timmar, under vilka den interna operativa temperaturen översteg referenstemperaturen för ett visst väggsystem visas i diagrammet.

 

Figure: Discomfort, expressed in hours per year when an internal operative temperature of 27 °C is exceeded

 

Den här studien visar att en byggnad med träramskonstruktion överhettas mycket snabbt, medan en byggnad med stor termisk massa, som exempelvis en byggnad med betongväggar bara har små problem med överhettning. Jämfört med konkurrenssystemen klarar sig CLT mycket bra. En tunn CLT-vägg (10 cm CLT) uppnår något sämre värden än en hålblocksvägg, varvid skillnaden är 0,2 %. En tjock CLT-vägg (20 cm CLT) uppvisar tydligt bättre resultat än en hålblockvägg, nämligen med 8,1 %. I genomsnitt ligger värdena hos en CLT-vägg närmare värdena hos en betongvägg än värdena hos en träramskonstruktion.